En blomstertid nu kommer

På gotland finns mycket vackert och det finns mycket att upptäcka. Vid Lärbro/storungs föddes min pappa och han tog mig med till Hångers Källa och vi drack det kalla vattnet.

2004 lät jag mina barn få uppleva platsen och det är som det sägs att platsen är kall och magisk när man går in i oasen.
Källans lugna porlande och de lummiga träden skapar här ett rofyllt rum i naturen. Kupa handen och smaka det klara, kalla vattnet.
Enligt sägnen är vattnet till och med föryngrande, så ett dopp kanske kan vara lämpligt för den som känner behov av sådant.
Å andra sidan menar vissa att vattnet gör människor galna, så kanske ska
badandet ske med försiktighet. Hångers källa är nu naturminne.

Så här skapades En Blomstertid Nu Kommer visan

Vår mest älskade sommarpsalm är skriven av kyrkoherden Israel Kolmodin (1643 - 1709) och inspiration hämtade han under sina stunder vid Hångers källa; det sägs att han brukade promenera från bostaden vid Lärbro kyrka och ner åt det här hållet.Det är inte svårt att uppnå lugn och ro vid Hångers källa.
Man stiger in i ett svalt naturrum som speglar sig i källan, inramad av saftigt gröna träd.

Strax invid källan återfinns en utmärkt miniatyräng att duka upp medhavd picnic.
Är du inte rädd för spöken så kan du också sätta dig vid ödekyrkan Gann en liten bit bortåt vägen, skönt gräs.
En minnessten restes på plats 1944 för att komma ihåg tillskapandet av "Den blomstringstid"!
Ödekyrkan är verkligen märkligt tyst och lugn och t.o.m lite kuslig.

Den första texten på blomstertid nu kommer skrevs av I Kolmodin 1694 musik: Svensk folkvisa 1693.

Then blomstertid nu kommer

Med lust och fägring stor:

Nu nalkas ljufwe sommar,

Tå gräs och örter gror;

Then blida Sol upwärmer

Alt hwad har warit dödt:

Tå hon oss skrider närmer,

Blir thet på nyo födt.
The fagra blomsterängar

Och åkrens ädla säd,

grönskand' örtesängar

Och alla gröna träd,

The skola oss påminna

Guds godhets rikedom:

At wi Guds nåd besinna,

Som räcker året om.
Man hörer foglar sjunga

Med mångahanda ljud;

Skal icke tå wår tunga

Lofsäga Herran Gud?

Min själ, upphög Guds ära

Med lof och glädje-sång,

Som frögda wil och nära

Oss med wälgerning mång.
Tu ädle Jesu Christe!

Wår glädje-sol och skin,

Blir hos oss til wårt siste,

Upwärm wårt kalla sin:

Gif kärleks eld i hjerta,

Förnya själ och and:

Wänd bort all sorg och smärta,

Med tine milda hand.
Tu Sarons blomster sköna,

Tu Lilja i grön dal,

Ack! wärdes själen kröna

Med dygder til stort tal:

Tin nåd lät henne fukta,

Som dagg utaf Zion,

At hon må ljufligt lukta,

Som ros i Libanon.
Wälsigna årets gröda,

Och watna tu wårt land:

Gif oss nödtorftig föda,

Wälsigna sjö och strand.

Tin fotspår drype af fetma,

Bespisa med dit ord,

Och med thess ljufwa sötma

Oss uppå thenna jord.

Vilken text va?

Jag gillar den moderna bättre.