20 september 2008

De tre musketörerna

Sophie Graner
här med sin son.

Hon tog hand om mig vid BB och förstod snabbt att det inte var bebis på väg. Hon tog ut Emma och hjälpte även Kirurgerna med att ta bort min mjälte som jag döpt till Malte.

ST-läkaren Sophie Graner ser det som en skyldighet att ge vård till dem som behöver. Hon är aktiv inom Röda Korsets nätverk av vårdpersonal som ger gömda personer som nekats uppehållstillstånd i Sverige vård. Alla har rätt till vård, för mig är det en principsak

För fem år sedan arbetade Sophie Graner ett år för Läkare utan gränser i det hungersdrabbade södra Sudan. Det satte sina spår och det humanitära arbetet har fortsatt för Sophie. Tillbaka i Sverige gick hon med i Läkare utan gränsers nätverk när det startade 2002. Ett 40-tal läkare, psykologer och sjuksköterskor med flera ingår idag i Röda Korsets nätverk för gömda personer, tidigare drevs det av Läkare utan gränser. En genomsnittlig månad tar nätverket emot cirka 30 patienter och gör runt 50 konsultationer. Journaler förs och förvaras i nätverkets lokaler.

Jag tar emot några patienter per år som lever gömda och som kommer via nätverket till mig. Jag gör detta för att jag är läkare, jag tycker det ingår i mitt uppdrag att ta hand om alla sjuka oavsett hudfärg eller möjlighet att betala för vården, säger Sophie Graner som ser det som ett etiskt och humanitärt ställningstagande.

Otroligt.

Tom Häggmark

Han kom till mig på Intensiven och pratade och informerade mig om vad som skett.
Han satt och pratade med mig.

Och i mitt narkos tillstånd var han en ängel, flummigt? Nä, bara härligt men lite läskigt.

Under hela sjukhus tiden hade han snygga strykta skjortor under sin rock.
Jag minns dom ljusblåa.
Han var vid min sida så fort det hände någon komplikation.
Det var några stycken under dom veckorna.
Han och Louis Riddez nedan arbetade och tror dom fortfarande verkar trots Toms pensionerning.

Louis Riddez

Louis Riddez har sett det mesta. Till vardags är han överläkare traumakirurg vid traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Men ofta är han ute i katastrofområden och har blivit något av ett ansikte för katastrofmedicinen, den gren av sjukvården som ska kunna fungera i kaos.
Kan jag inte vara mer än glad att jag fick dessa tre som tog hand om mig och Emma den 16/9 kl.11.35 för 5 år sedan.

Tack har jag sagt och i mina tankar finns ni än idag.

Här får Ni en hedersängel.

Inga kommentarer: