6 juli 2008

Smultron på Tynningö

Vad är det som gör oss gamla som små på så bra humör när vi visstas i skärgårdsmiljö?

Kanske är det luften och kontrasternas lugn?

Alla blir pratglada och går mot samma mål.

Ingen jäktar och tjatar. Alla vet vad som gäller.
En oskriven lag?

Alla tittar pratar, skrattar och traskar på. Tills någon ser något rött.

Vad är det? Jo, ett smultrån.

Genast är det någon som berättar att det går att trä smultron på strå.
Ingen har bråttom.

Konserntrationen är hög och det plockas smultron och träs flitigt på strån. Vilken tystnad.



Postlådorna ser avslappnade ut där de står på rad. De längtar efter postbilen som kanske har något med sig.

Inga kommentarer: